De viktigaste orsakerna till att jag har blivit bättre

Med risk för att missa någonting, tänkte jag försöka göra en lista över de saker som har varit allra viktigast för att göra mig bättre. Så, här kommer ett försök:

•    Att få till min säng, så att jag sover bra. Just nu sover jag med ett cirka 30 centimeter stöd under underbenen. Det gör min rygg rakare, vilket gör att jag slipper att spänna ut bröstmuskulaturen för mycket när jag sover. Se, http://tietzes.blogg.se/2012/january/sang.html.
•    Att få hjälp att lära mig hur jag ska "gå rätt", det vill säga sträcka på överkroppen, gå så att det känns som om jag har varsin tyngd längst ner i skulderbladen (genom att skjuta tillbaka axlarna), och hålla in magen.
•    Att träna medicinsk qi-gong, med speciellt fokus på att träna överkropp, balans och hållning. En av de viktigaste övningarna för hållningen, har varit att lära mig "magdans", som går ut på att hålla överkroppen still (görs enklast genom att hålla händerna i midjan) och att göra en cirkelrörelse med höfter, bak och mage.
•    Att göra avslappningsövningar varje dag. Se, http://tietzes.blogg.se/2011/november/avslappning.html och http://tietzes.blogg.se/2012/january/avslappnad-men-inte-passiv.html.
•    Att träna bröstmuskulaturen, vilket jag gör genom att göra qi-gong varje dag, samt att göra speciella övningar. Se, http://tietzes.blogg.se/2012/january/ovningar-vid-tietzes-syndrom.html.
•    Att använda tens-apparaten (sv.wikipedia.org/wiki/TENS). Plattorna placerar jag precis innanför skulderbladen, på var sida om ryggraden. Att använda den har hjälpt mig jättemycket. Delvis kan det säkert beror på att jag har en ryggkota som är konformad.

Förlåt, det blev visst en lång lista. ;) Känner någon igen sig? Tack för de kommentarer jag hittills har fått på det jag har skrivit.

Kommentarer
Postat av: Sandra

Hej Sara!



Jag hittade din blogg när jag sökte information om tietzes syndrom. Blev glad när jag hittade din blogg!



Jag fick diagnosen Morbus tietze i april 2011. Idag är jag 23 år.



En gång år 2010 och en gång under år 2011 gjorde det jätteont att andas under ungefär 6 timmar. Jag blev jätterädd och en gång åkte jag till hälsocentralen som kollade hjärtat, men de hittade inget fel. Det gick om av sig själv.



En dag i april fick jag ont att andas när jag var på jobbet. Då jobbade jag i en matbutik och jobbade en del med tunga lyft. Jag fick en läkartid samma dag och fick då diagnosen Tietzes syndrom. Jag fick en remiss till en massör på 10 gånger, allting blev bättre efter det.



Jag har lagt märke till att jag under hösten haft andningssvårigheter under korta stunder, ibland bara några sekunder. Men dessa svårigheter dyker upp oftare och oftare, vilket gör mig orolig. Nu jobbar jag natt och studerar från morgon till förmiddag och är ofta trött. Jag undrar om andningssvårigheterna kanske beror på att jag känner mig ofta stressad? Det skulle vara intressant att utbyta lite tankar. Jag har slarvat med att tänja mina muskler, jag har insett att jag måste skärpa mig för det är jobbigt att ha svårt att andas ofta. Nu för jag dagbok över när det gör ont när jag andas och till min förvåning är det oftare än jag trodde.



Tack för en bra blogg, fortsätt skriva.



Mvh,



Sandra

2012-01-21 @ 11:12:39
Postat av: Sara Rudi

Hej Sandra,



Tack för ditt brev. Det låter som om du har det väldigt jobbigt. Som du redan är inne på, så tror jag att stressen i ditt liv är den stora boven. Mina symtom blir väldigt mycket värre när jag stressar.



Att stretcha är viktigt, men även att slappna av. Om du inte slappnar av, det vill säga slutar stressa, så spelar det ingen roll hur mycket du stretchar. Stressen gör att du spänner musklerna. Tyvärr är inte tietzes syndrom och stress är en bra kombination.



Stor kram och lycka till! Hör gärna av dig så att jag får höra hur det går för dig. / Sara

2012-01-21 @ 11:35:35
Postat av: Sandra

Hej Sara,



Tack för ditt svar!



Ja, just nu känns det jobbigt. Funderar på att kontakta läkare nästa vecka angående eventuell värkmedicin. Behöver du ta värkmedicin i dagsläget? Tänkte att kanske andningssvårigheterna minskar med värktabletter. Jag tog tabletter förra året när jag hade det som värst, men det var bara för en vecka ungefär.



Jag upplever att det är så svårt att veta hur man ska gå tillväga eftersom det inte finns så mycket information om sjukdomen och att det inte riktigt finns klara orsaker till sjukdomen. Läkaren sade att det inte var något farligt, men det påverkar det vardagliga livet. Hur började tietzes för dig? Det skulle vara intressant att veta.



Jag är medveten om att jag vilar för lite, idag gjorde jag lite avslappningsövningar och stretchade och jag ska verkligen försöka göra det till en vana. Det kändes bra efteråt.



Sandra

2012-01-21 @ 17:41:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0