Arbete

Sedan jag fick diagnosen tietzes syndrom, har jag prövat många yrken.

Under en lång tid arbetade jag i butik. En sak var väldigt bra med att jobba i butik: det var rörligt och jag fick gratis träning. Att plocka upp lättare varor, maximalt ett till två kilo tunga, var perfekt. Det kräver att man är någorlunda vältränade innan, men om man är det, så är det det perfekta jobbet! Det som var mindre bra med jobbet, var de riktigt tunga lyften och det statiska kassaarbetet. Tyvärr blir jag också stressad av långa köer, så det gjorde ju inte kassaarbetet bättre.

Jag har också arbetade som spärrvakt i tunnelbanan i Stockholm. Om man kan undvika att sitta i spärrar med många turister -- turister kommer oftast med biljetter som måste stämplas för hand -- så är det ett bra jobb. Å andra sidan, får man ingen gratis träning över huvud taget. Jag var tvungen att vara disciplinerad och gå undan med jämna mellanrum och göra övningar.

Nu har jag ett datorjobb. Eftersom jag har datorstöd (http://tietzes.blogg.se/2011/october/vem-avgor-vilka-handikapphjalpmedel-du-ska-fa.html), så slipper jag det statiska tangent-knackandet. För att få avbrott i arbetet, skriver jag alltid ut det jag ska läsa, så att jag får lov att gå till skrivaren. Jag har också tagit på mig vissa mer fysiska uppgifter, som att hålla ordning i köket. Slutligen gör jag små pauser bara för att slappna av.

Är det någon annan som har erfarenhet av några andra arbeten i samband med tietzes syndrom? Det skulle vara jätteintressant att höra hur ni klarar av arbetet!

Kramar!

Kommentarer
Postat av: Sandra

Hej Sara,



Sommaren 2010 jobbade jag i passagerarincheckningen för bilburna resenärer för ett rederi. Det innbar några timmars jobb på morgonen, ledig dag och sedan jobb på kvällen. Det blev dessvärre inte så mycket sömn och man jobbade 7 dagar och var ledig 7 dagar. Det var ett intressant och kul jobb. Under högsäsongen var det med jämna mellanrum stressigt, men det fanns också dagar som inte var stressiga.



Jag har jobbat i en matbutik i ungefär 1 år. Det var när jag gjorde tunga lyft som bidrog till att jag fick diagnosen tietzes. Jobbet var väldigt varierande, man fick röra på sig en del, men det var ofta stressigt också. Butiken hade öppet dygnet runt så det innebar 3-skiftesarbete.



Just nu jobbar jag som nattreceptionist på ett hotell. Det är ett fysiskt krävande jobb. Till arbetsuppgifterna hör lite administrativa uppgifter, städning och att laga frukost. Under passet bör man jobba effektivt för att hinna med allt, vilket innebär en del stress med. Men jag tycker jättemycket om mitt jobb och det är sällan som jag det gör ont när jag andas på jobbet. Under min första vecka så fick jag en låsning i ryggen, men det fixade en massör. Sedan dess har jag inte haft problem. Men jag ska följa med noggrannare hur jag mår under passen eftersom min hälsa har försämrats under den senaste tiden. Jag hoppas att det kommer gå bra, för jag trivs jättebra på jobbet och har trevliga kollegor.



Sandra

Svar: Hej Sandra,
Jag fick tietzes syndrom under en period när jag stressade alldeles för mycket. Jag hade en konstant alldeles för hög stressnivå, vilket ledde till att jag fick inflammation i flera olika delar av kroppen. Med antiinflammatorisk medicin blev jag bättre, men problemen kom ständigt åter, ända tills jag ordnade upp min livssituation och slutade att stressa.

Visst, det händer förstås att jag får tietzes syndrom utan att jag stressar. Och det får jag leva med. Men även då är det väldigt viktigt för mig att tänka på att göra avslappningsövningar och tänka på att inte bli stressad över min situation. Det är inte alltid lätt, men jag är åtminstone medveten om att stressen är väldigt destruktiv.

Jag försöker trappa ner på min värkmedicin. Allra helst skulle jag vilja bli av med den helt. I dag har jag en medicin som jag tar för att jag inte ska krampa i musklerna. Sedan har jag en medicin som jag tar till natten, för att jag inte ska vakna av att jag har värk. Båda mina mediciner är långtidsverkande, det vill säga de måste trappas ner väldigt sakta.

Jag kan bara ge dig de råd som jag själv skulle ha önskat att jag fick från början:
* ta värkmedicin under de perioder när du behöver. (Av egen erfarenhet kan jag bara säga: undvik långtidsverkande medicin.)
* se om du kan hitta någon som kan hjälpa dig med mental avslappning.
* hitta en sjukgymnast som kan hjälpa dig med övningar, så att du blir bättre och kan göra dig av med den värkmedicin som du tar.
* fundera över vad det är i din vardag som gör dig stressad.
* försök att byta jobb, om du har ett jobb som är stressigt eller monotont.

Stort lycka till! Hör av dig igen så att jag får veta hur det går. Du kan även skriva e-post till mig: [email protected]

Kram Sara
Sara Rudi

2012-01-21 @ 17:56:28
Postat av: Sara Rudi

Hej Sandra,



Kul att du har ett bra jobb! Om du gör någonting som du tycker om, så slappnar du av och då är chanserna för att du ska få problem mindre.



Jag förstår att du fick problem av att lyfta tunga saker. Det i kombination med att arbetet i affären var stressigt, var nog anledningen till att du fick diagnosen.



Har du några problem med ryggen också? Förutom den låsningen som du fick? Om du inte redan tränar ryggen, så är det nog en bra idé att börja.



Skriv gärna också hur det går för dig med uppföljningen av hur du mår under jobbpassen. Det kan nog också vara intressant för andra.



Sen skulle jag också vilja veta när du får svårt att andas?



Vi hörs, Sara

2012-01-25 @ 17:54:16
URL: http://tietzes.blogg.se/
Postat av: sanna

hej Sara nu har jag skrivit lite mer om tietzes i min blogg, jag har nog inte insett sjukdomens innebörd ännu och vägrar inse att jag lider av något som kan komma att bli kroniskt så därför kanske jag är lite väl pessimistisk i mitt skrivande. Jag har bara en så stark vilja att slippa behöva ändra på mitt liv pga detta syndrom. mvh Sanna

Svar: Hej Sanna,
Det har tagit mig tio år att acceptera sjukdomen. ;( Jag tror att det är ganska viktigt, att försöka leva som vanligt, trots sjukdomen. Stötestenen är nog att hitta ett jobb som fungerar. Länge trodde jag att jag inte skulle kunna arbeta med en dator över huvud taget, men nu när jag har fått hjälpmedlen, känns allt väldigt mycket enklare.

Försöka att inte tänka på att det skulle kunna bli kronisk. Tänk att det bara handlar om två år!

Hälsar Sara
Sara Rudi

2012-01-28 @ 16:33:27
URL: http://www.santiias.blogspot.com
Postat av: Anna

Hej, vad GLAD jag blir över att hitta din blogg - jag känner mig så fruktansvärt ensam i det här! Jag undrar lite om du har varit sjukskriven i längre perioder sedan Du fick Tietzes? Vad är det för läkare som ställt diagnosen på Dig, vårdcentralen, reumatolog? Kram

Svar: Hej Anna,
Jag försöker komma ihåg hur det var för tio år sedan, när jag fick min diagnos. Vad jag minns, så var det reumatologen som ställde diagnosen. Jag tror att det är viktigt, eftersom andra läkare litar på vad reumatologen säger. Reumatiska sjukdomarna är ju oftast möjliga att fastställa genom laboratorietest. Sådant gillar läkare, och Försäkringskassan.

Medan jag hade ett fast arbete, kunde jag vara sjukskriven någon vecka i början av sjukdomsperioden. Sedan hade jag turen att ha en arbetsgivare som lät mig arbeta så mycket som jag orkade. Hade jag redan då fått reda på att det fanns arbetshjälpmedel, så hade jag förmodligen kunnat behålla detta jobb. Med rätt hjälpmedel, och med ett arbete som man kan klara, är det möjligt att vara borta (bara) en vecka.

Tyvärr tror jag inte, oavsett vem som skriver diagnosen, att Försäkringskassan kommer att tillåta längre sjukskrivningsperioder. Vad har du för arbete i dag?

Stora kramar!
Sara Rudi

2012-01-30 @ 09:52:23
URL: http://fyrtiotaggare.blogg.se/
Postat av: A

Tack för din kommentar. Det hjälper ju bara att veta att någon vet vad man pratar om. Har precis gått med i en grupp på facebook, få medlemmar men det kanske kan bli något med tiden. Den är svensk och heter just Tietzes syndrom. Önskar dig en skön kväll :)

2012-02-07 @ 22:42:36
URL: http://fyrtiotaggare.blogg.se/
Postat av: Sara Rudi

Hej, jag ska kolla upp gruppen. / Sara

2012-02-08 @ 10:25:36
URL: http://tietzes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0