Smärta
Jag menar nu inte att det är fel att undvika att göra sådant som gör att man blir värre. Men, som smärtpatient känner man inte skillnaden mellan sådan smärta som gör att man blir värre och sådan smärta som är en normal del av all träning. Man tror helt enkelt att all smärta är negativ.
Jag kan nu se att, som smärtpatient (vilket är något man är för resten av sitt liv), kommer det alltid att finnas en del av min hjärna som tror att all smärta är dålig för mig.
Mina verktyg för att (varje dag) arbetar mot smärtan är:
1. Gör roliga saker, speciellt om jag har ont.
2. Gör lätt träning och avslappningsövningar varje dag.
3. Ha alltid en lista redo över (roliga) saker att göra när jag får ont. När jag får ont, glömmer jag annars dessa saker, dvs min hjärna säger att jag inte kan göra någonting.
4. Påminna mina närstående då och då om mina smärtproblem. Risken är annars att de blir medberoende, dvs de hjälper mig att undvika smärta. Men, de måste också veta om att jag inte kan göra vad som helst p g a min grundsjukdom (tietzes syndrom).
5. Att skriva ner saker som tidigare har gjort att jag blivit bättre (den här bloggen är en del av detta). Ha också denna lista redo för de tillfällen då jag är sämre.
Risken är att jag har glömt någonting, men då återkommer jag med tillägg till listan. (Som ni säkert förstår vid det här laget, så älskar jag listor. ;))
Jag fick mitt första rejäla smärtanfall i december 2011, sedan dess har jag haft upprepade episoder av snarast outhärdlig smärta. Läkaren menar att det troligen är Tietzen syndrom jag har drabbats av. Usch vad det gör mej ledsen då jag läser att du har haft besvär till och från i 5 år. Oj hjälp.. jag tycker det känns som en hel evighet dessa månader jag har kämpat med denna äckliga smärta. Dagligen ska man ta flera olika värktabletter och ändå slipper man ej smärtan. Vad är det som hjälpt dej bäst? Vill bara slippa detta elände. Det står ju i "litteraturen" att det ska gå över av sig själv, vanligtvis inom några veckor??!
Hej Sara ! Jag fick min diagnos igår och jag känner mig helt vilse :/ kom som en chock tyvärr..men det var så läskigt att så mkt stämde in när han berätta och undersökte mig. Blivit felbehandlad och nerdrogad under så lång tid av andra läkare som inte vetat vad som varit fel mkt frustrerande och deprimerande. Jag hoppas ju att jag blir helt frisk så ska leva på hoppet. Synd att du inte bor i Malmö så kunde vi träffat och pratat lite e inte så bra på cybervärlden trots min ålder hehe..Din sida var till stort stöd <3 Mvh Lotta 29
vad glad jag blev att jag hittade din blogg. lider av detta men aldrig fått nått svar av läkarna att det kunde hålla i sig så länge.
mvh mikaela
Hej! Både skönt och oroväckande att ha hittat hit. Fick diagnos av en sjukgymnast för några veckor sedan, efter att ha haft problem i...kanske två-tre år? Hon tyckte det var jättekonstigt att det skulle hållit på så länge, men nu ser jag ju att det kanske inte alls är omöjligt...Har en autoimmun sjukdom i grunden (ulcerös colit) och äter immunmodulerande medicin för det. Kanske har det inverkan? Hon trodde kanske det. Har nu, då jag fått veta att det rör sig om en inflammation, tagit ledig från ett tungt jobb inom äldrevården, och kör voltarenkur. Hoppas, men blir lite nedstämd då jag tänker på hur länge det varit där.
Och jag undrar om jag ens kan jobba med det jag gör? Och vad (fasen) ska jag hitta på då? Jobbigast är att ständigt känna som om att ngn står på mitt bröst, att inte kunna ta djupa långa andetag utan smärta. Tack för blogg!
